Vad betyder det att Nederland missade tidsgränsen för löntransparens?

Nederland har missat deadline, men lagen är inte implementerad ännu

Richtlijnens implementeringsfrist löpte till 7 juni 2026, och det datumet har passerat utan att Nederland har omvandlat richtlinjen till nationell lagstiftning. Det lagförslag som ska reglera detta — Lag om implementering av richtlinje om lönöppenhet, nummer 36949 — lämnades till Andra kammaren den 21 maj 2026, men den plenumdebatten har ännu inte ägt rum och det har ännu inte röstats. Därefter måste också Första kammaren pröva det. Regeringen strävar efter ikraftträdande den 1 januari 2027, men så länge lagen inte har antagits gäller inte skyldigheterna från lagförslaget ännu för privata arbetsgivare. Det förändras alltså för närvarande ingenting i vad en vanlig arbetsgivare lagligen måste göra.

Två nyanser är dock viktiga här. Domstolar bör sedan implementeringsfristen löpte ut tolka nationell rätt i så stor utsträckning som möjligt i överensstämmelse med richtlinjen, och arbetsgivare i den offentliga och semioffentliga sektorn kan under vissa omständigheter redan vara direkt bundna av richtlinjen — richtlinjen gäller nämligen inte direkt mellan en privat arbetsgivare och en arbetstagare, men väl gentemot staten själv. Dessutom skjuts hela rapporteringskalendern för Sverige ett år fram i jämförelse med vad richtlinjen själv föreskriver: där richtlinjen för de största arbetsgivarna nämner 2027 som första rapporteringsår, ligger den första svenska rapporteringen för arbetsgivare från 150 anställda senast 7 juni 2028, avseende kalenderåret 2027.

Motivering: artikel 34 i richtlinjen och status för lagförslag 36949

Att deadline har passerat följer av artikel 34 i direktiv (EU) 2023/970, som nämner 7 juni 2026 som implementeringsfrist. Att den nederländska lagen ännu inte är på plats, och vilka skyldigheter som därför ännu inte gäller, följer av statusen för lagförslag 36949 i Andra kammaren. Den avvikande rapporteringskalendern för Nederland följer från samma källa, tillsammans med artikel 9 stycke 2 och stycke 3 i richtlinjen.