Tidsfisten för när EU-medlemsstater skulle implementera löntransparensdirektivet i nationell lagstiftning har löpt ut i år. För arbetsgivare innebär det framför allt detta: det som tidigare gällde som "något kommer", är i många länder nu en lag som faktiskt har trätt i kraft eller gör det snart. Innehållet i själva direktivet förändras inte, men dess status gör det — från europeisk ram till nationell skyldighet.
Huruvida och när detta betyder något för ert företag beror på vilket land ni är arbetsgivare i och hur det landet har implementerat direktivet. Vissa medlemsstater följer minimikraven noggrant, andra lägger till egna tonvikter eller låter delar träda in i etapper. Den som för första gången blir konfronterad med reglerna i år gör klokt i att titta på den nationella lag som specifikt gäller för er egen verksamhetsort, inte på direktivet som sådant.
Från europeisk direktiv till nationell lag
En EU-direktiv fungerar annorlunda än en förordning. En förordning gäller direkt i alla medlemsstater; ett direktiv anger ett mål och en minimigräns och överlåter genomförandet till nationella lagstiftare. Det förklarar varför löntransparensreglerna inte träder i kraft på ett enda ögonblick för hela Europa, utan snarare träder i kraft land för land i egen takt. I år är tidpunkten för många medlemsstater då denna nationella implementering formellt skulle ha varit slutförd.
Det har två praktiska konsekvenser. För det första: i länder där den nationella lagen redan finns gäller de krav som anges där, även om texten är strängare än det europeiska minimumet. För det andra: i länder där implementeringen har försignats uppstår en övergångssituation där det inte alltid är helt klart vilken regel som exakt gäller. Båda situationerna kräver samma sak: kontrollera vad den nationella texten säger, anta inte att det europeiska direktivet i sig redan fungerar direkt.
Vad detta betyder konkret i år
För de flesta små och medelstora arbetsgivare förändras det mest om säkerheten i år, inte innehållet. De skyldigheter som gäller utan gräns — såsom ett löneintervall i annonsen, att inte längre fråga om nuvarande lön, och könsneutrala funktionskriterier — hade redan tillkännagivits tidigare. Nu när de är fastställda i nationell lagstiftning är de inte längre en fråga om att förbereda sig på något som kommer, utan att kontrollera något som finns.
För arbetsgivare med hundra eller fler anställda kommer rapporteringsskyldigheten till, vilket i de flesta länder träder i kraft senare än grundläggande skyldigheter och har sin egen tidslinje. Även här gäller: direktivet anger ramen, den nationella lagen anger den exakta kalendern. Den som vill veta vilka skyldigheter som redan gäller för den egna organisationen och vilka som inte gör det ännu kan ta reda på det snabbast via en kort kontroll som för varje situation visar var ni står.
Vad som ännu inte är detsamma överallt
Det är frestande att tro att implementeringen nu är genomförd överallt och saken därmed är löst. Det är det inte. Några medlemsstater har antagit lagen men arbetar fortfarande på genomförandeförfattningar eller vägledande regler. Andra har valt en fasindelad införande, där till exempel löneintervallets krav gäller tidigare än rapporteringsskyldigheten. Och för semioffentliga arbetsgivare gäller andra utgångspunkter än för privata företag.
Det betyder att "finns lagen redan" och "gäller lagen redan för mig" två olika frågor. Den första handlar om status för den nationella lagstiftningen, den andra om omfattningen och arten av er organisation. Båda frågorna är olika att svara på per land och per situation, och det är exakt där en allmän direktivtext erbjuder mindre stöd än dess nationella genomförande.
Vad ni redan kan göra nu
Oavsett vilket stadium ditt land befinner sig i är det värdefullt att redan nu veta vilka delar som senare ska tillämpas och vilka delar du behöver för dem. Det börjar med en översikt över själva skyldigheterna, och först därefter frågan om hur du implementerar dem. Den kunskapsbas med ämnena förklarade per situation ger den överblicken, inklusive var förklaringen finns i den officiella texten, så att du själv kan kontrollera vad förklaringen är baserad på.
Den som vill veta hur denna information exakt tas fram och varför källdata medvetet inte ligger bakom en betalvägg, hittar det förklarat på sidan som visar var informationen kommer ifrån. För konkreta frågor som återkommer ofta — till exempel om förhållandet mellan europeiska och nationella regler — finns det en samling vanliga frågor.
Kärnan i detta år är således inte att det tillkommer en ny skyldighet, utan att en del av det som tidigare tillkännagavs som policy, nu faktiskt blivit lag någonstans i Europa. För den egna situationen — vilket land, vilken storlek, vilken fas — är den nationella lagstexten eller en jurist fortfarande rätt källa. Vill du först själv få ett intryck av var din organisation står för tillfället, kan den gratis snabbkontroll från payria.eu vara en utgångspunkt.