Vad förändras detta år i klassificeringen av befattningar?
Kärnan i jobbklassificeringen förändras inte i år: arbete jämförs fortfarande baserat på färdigheter, ansträngning, ansvar och arbetsförhållanden, och dessa fyra kriterier fanns redan från början i reglerna. Det som förskjuts är att omvandlingsdeadlinen redan har passerat och medlemsstater fyller i sin nationella tillämpning i år — vilket gör det konkret för allt fler arbetsgivare hur klassificeringen i kategorier för likvärdigt arbete måste dokumenteras och användas, istället för ett abstrakt krav som fortfarande "ligger och väntar".
För den som det gäller: särskilt för arbetsgivare som klassificerar funktioner utifrån avdelning, anciennitet eller en generisk titel som "kontorsmedarbetare", utan att denna klassificering kan härledas till objektiva, könneutrala kriterier. Så länge det inte fanns någon rapporteringsskyldighet förblev det utan direkta följder. Nu när nationell lagstiftning får form blir klassificeringen grunden som allt annat — från löneintervallet i annonser till löneklyftsrapportering — vilar på.
Varför jobbklassificeringen först nu blir påtaglig
Jobbklassificeringen var redan från den första texten i reglerna en del av helheten, men fungerade länge som något i bakgrunden: något som arbetsgivare visste måste göras, utan att det fanns något konkret test kopplade till det. Det förändras genom att de andra delarna av reglerna nu blir aktiva. Arbetstagarnas informationsrätt kräver ett svar som baseras på en kategori, inte på en individuell jämförelse. Rapporteringsskyldigheten från hundra anställda räknas per kategori, inte per jobbtitel. Utan en klassificering som håller, saknas grunden som båda vilar på.
Vad som förblir detsamma
De fyra kriterierna — färdigheter, ansträngning, ansvar, arbetsförhållanden — har inte anpassats och förväntas inte att göra det, eftersom de utgör kärnan i vad som gör "likvärdigt arbete" objektivt prövbar. Även utgångspunkten att klassificeringen måste vara könneutral står inte i fråga. Det som förblir är således mätlattan; det som förskjuts är i vilken utsträckning arbetsgivare faktiskt måste kunna visa denna mätlatta.
Vad som konkret förskjuts i år
I år blir det tydligare i flera medlemsstater hur klassificeringen måste dokumenteras: inte som en intern anteckning någonstans, utan som ett dokument som motsvarar vad rapporteringen och informationsrätten senare kräver. Det betyder i praktiken att en klassificering som bara finns i någons huvud, eller som dokumenterats utan tydlig koppling mellan funktion och kriterier, blir mer sårbar i takt med att övriga skyldigheter blir aktiva. Det handlar alltså inte om en ny regel som lagts till, utan om en befintlig regel som blir mindre frivillig i takt med att resten av systemet börjar kretsa omkring den.
Dessutom blir det tydligare att klassificeringen inte står isolerad från rapporteringsskyldigheten. Arbetsgivare som i år växer mot hundra anställda märker att en klassificering som först upprättas vid första rapporteringen lämnar liten tid för att samla underlag. Den som har klassificeringen i ordning tidigare behöver inte rekonstruera detta underlag under tidspress.
För den som detta blir relevant för i år
Det gäller i första hand arbetsgivare som växer mot rapporteringströskeln och ännu inte har någon klassificering som går längre än ett organisationsschema. Det gäller också HR-chefer som redan har klassificeringar, men inte kan visa på vilka kriterier dessa är baserade — något som endast blir synligt när en arbetstagare lämnar en informationsbegäran eller en kategori i rapporten måste underbyggas. Och det gäller företag som är verksamma i flera EU-länder, eftersom den nationella utformningen av klassificeringen kan skilja sig åt mellan länder, även om de fyra underliggande kriterierna är desamma.
Vad detta betyder för en specifik organisation beror på sektorn, antalet funktioner och det land där man arbetar — det är inte en fråga som kan besvaras på ett allmänt sätt. I kunskapsbanken är det utarbetat per ämne vad kriterierna innebär och var det återfinns i den officiella texten, och med ett par korta frågor får ni en indikation på var er organisation befinner sig för närvarande. Den som vill veta var denna indikation kommer från läser det på sidan som förklarar källan till informationen. För den faktiska utarbetningen av en klassificering som kan bära upp rapporten och informationsrätten framgår det på sidan med priserna för klassificeringsmodulen vad det innebär.
Den som vill veta om funktionsklassificeringen redan i år ställer något krav på den egna organisationen börjar med den kostnadsfria snabbkollen eller bläddrar genom kunskapsbanken — båda utan konto och utan förpliktelse.